Pay the man

Pendeltåget. En ständig källa till inspiration. Imorse åkte jag tillsammans med en kille som hade tatuerat in "BAD TO THE BONE" på sidan av halsen.

Jag har länge funderat på att skaffa en tatuering, men fastnar alltid på att jag vill kunna stå för motivet. Jag har samma problem med kläder. Det skulle till exempel kännas lite jobbigt att ha en Australienkeps utan att ha varit i Australien.

Herr Bad to the bone har uppenbarligen inte samma problem. Att gå upp halv sex för att åka till jobbet är ju superokompatibelt med att vara bad to the bone. Tvärt om har jag alltid tyckt att det är ganska romantiskt. Det är vackert att tänka på alla människor som kämpar på, dag ut och dag in. Går upp tidigt, jobbar, försörjer. Livet ut. I det tysta. Working for the man osv.

Det skulle jag kanske kunna tatuera in. "Working for the man". Det kan jag stå för. Och alla på pendeln skulle kunna relatera. Vilken gemenskap det skulle bli. Alla ba: "Kämpa på Marcus! Håll huvet högt! Låt dom inte knäcka dig!" Och jag ba: "It's hard work but somebody has got to do it!" Alla ba: "Word brother"