Mitt liv började ju så bra?

Fredag. Jag åker hem. Ska träna.  Sen äta sen sova. Imorgon ska jag jobba.

Det är nice att träna på fredagar. Men det är onice att gå på Årsta gym. Jag blir så himla irriterad på alla sköna gubbar som frågar varandra om det är bra. Den tillfrågade gubben svarar alltid bara: "Det är fredag!" De båda skrattar sedan. Alltid. Så jävla irriterande.

Då återstår bara för mig att önska dig en härlig dag, Marcus!

En säljarkille från Sveriges Energi ringde mig. Trots att jag såg att det var ett säljsamtal så svarade jag. Jag gör så ibland.

Som vanligt när det gäller energibolag så ville han "ge" mig el till inköpspris. Som vanligt erbjöds jag marknadens billigaste alternativ. Trots detta tröttsamma blev jag inte irriterad. 

Trots att jag fick lov att säga nej fem gånger innan han gav sig så blev jag inte sur. Det gick inte. Han var så göteborgskt stereotypisk och sympatisk. Och så kallade han mig för Marcus hela tiden. Det kändes som om vi var kompisar.

Bonusmaterial:

Mitt i samtalet hörde jag hur andra säljare började tjoa och klappa i bakgrunden. Jag frågade vad det var. Han sa att det var en kollega som hade sålt. Jag fick upp otrevliga bilder i huvudet. Dryga ungar som tycker att pengar är allt. Lurade pensionärer som byter elavtal två gånger i veckan. 

Hans sista försök att övertala mig var att försöka tipsa om ett samarbete de har med Elgiganten. "Hur ofta handlar du på Elgiganten?", frågade han. "Aldrig", sa jag. "Jag hatar Elgiganten". "Då ska jag inte säga det jag hade tänkt säga", sa han.

Orelaterad superbonus:

Igår hade vi Scania-AW. Vi spelade Exit Game på Västerlånggatan 42. Det var väldigt kul. Därefter gick vi till Vapiano. Jag åt två pizzor och en panacotta. Blev inte mätt! 

I tisdags åt jag en jättestark sås hemma hos Emma och Carl Johan. Jag tog en bråkdel av en droppe på en bit paprika och lade på tungan. Trodde att jag skulle brinna upp. Men här är jag nu ändå. Still standing. Normal kroppstemperatur. 

Taxiru Ubereru (japanska)

Igår tog jag en Ubertaxi. Helt själv. I London! Det var en kille från Sri Lanka som körde mig. Jag fick fem stjärnor av honom. Han fick fem stjärnor av mig också. Det är högsta betyg!

När jag kom hem till Årsta hade Jerk lämnat en chokladkaka med underbar glasyr utanför min dörr. Fem stjärnor! Den blev ca det enda jag åt igår. Jag var så bakis. Nu är jag på väg till jobbet. En överkryssad stjärna.

Jag tror inte på spöken men om det kom ett skulle jag dra

Jag hittade en ny podcast igår. Creepypodden. I den berättas spökhistorier. Vissa historier har skickats in till podden. Vissa har postats på internet. Vissa är gamla tidningsartiklar. Allt förutsätts vara sant. Det mesta är troligtvis påhitt. Oavsett; jag tycker att podden är intressant och nervkittlande.

I går kväll gick jag till sängs vid 21. Tänkte att jag skulle lyssna på ett avsnitt av Creepypodden innan jag somnade. Den första historien var inskickad av en lyssnare. Den handlade om vad hennes mamma upplevt som nyinflyttad i en gammal villa. En vindslucka öppnades varje natt. Av sig själv. När de spikade igen den slets spikarna ur och luckan slogs upp. Av en osynlig kraft! 

Historian var ca fem minuter lång. När jag började lyssna hade jag båda hörlurarna i. Efter en minut fick jag lov att ta ur den högra. Det var för läskigt. Jag kände att jag behövde vara vaksam på eventuella misstänkta ljud i lägenheten. Tänk om vindspöket skulle dyka upp också hemma hos mig.

Efter fyra minuter dramatiserades i podden dunsarna som hördes när den osynliga kraften slog upp den igenspikade vindsluckan. Bom. Bom. BOM! Det var droppen. Jag pallade inte mer. Det var för påfrestande för nerverna att lyssna på de där historierna. I ett mörkt rum. Ensam. Jag stängde av podden. Sedan var jag tvungen att skriva till nån på messenger, bara för att känna att jag inte var ensam. 

De där vindsluckesmällarna påminde mig också om det läskigaste ljudet jag visste när jag var liten; den dova smällen när Televinken och Anita åker ubåt och krockar med en val. Jag höll alltid för öronen i det partiet, när jag lyssnade på Televinkenkassetten.

Helst en hest

Idag drack jag havremjölk rent för första gången. Jag hade över sedan i helgen, då jag gjorde en sats overnight oats.

Ingen höjdare...

Händerna på täcket pojk

Jag har gjort mig illa i höger handled. Någon slags stukning. Det gör ont om jag belastar handen i ändläge. Typiskt obra om en vill köra pressövningar på gymmet. Alltså kör jag nu inga pressövningar på gymmet. På sin höjd kan jag sitta och småtrycka lite kontrollerat i pressmaskinerna, men det ger ju ingenting.

Men om en ska försöka se något positivt i den här handledshistorien så är det väl att jag inte går i högstadiet längre. Det är alltså ingen som föreslår att jag har ont p.g.a. runkat för mycket. Och då är jag ändå singel nu, vilket ju ökar risken för runkrelaterade skador och åkommor (t.ex. hår i handflatan).

Annat just nu: ont i knän, halvstukad fotled. Kunde inte spela korpmatcherna igår. Blä blä blä.

Jag har inte förändrats på fem år betyder det att jag är onaturlig?

Hur kan det bli en nyhet varenda gång någon viktigpetter har sparat McDonalds-mat i fem år? "Titta vad den här nuggeten inte har förändrats". Så jävla ointressant.

Idag upptäcktes en stor vattenläcka på Scania Tekniskt Centrum. Vattnet var avstängt nästan hela dagen. Vi kunde varken dricka kaffe eller gå på toa. Jobbigt! En normal arbetsdag består ju till typ 50 % av de två aktiviteterna. Framåt eftermiddagen var alla trötta och bajsnödiga. Särskilt som ca alla hade ätit två-tre semlor var till niofikat.

Precis innan jag gick hem skickades det ut ett mail om att bajamajor ställts upp. 18 major på 3 000 pers. Det lär bli fräscht. Som tur är framgick det också i mailet att Scania nu anlitat en läckageexpert för att lokalisera läckan. Förhoppningsvis är det fixat till imorgon.

Igår när jag åt på Burger King fick jag en flaska Ramlösa till mitt meal. Jag tog med den hem. Hade egentligen tänkt spara den i fem år för att se om den skulle förändras, men imorgon tar jag med den till jobbet istället.

Borde inte du sova vid det här laget?

Gick precis på buss 144 vid Gullmarsplan. En man i 80-årsåldern gick också på. Klockan är tjugo i elva. När jag såg gubben kom jag på mig själv med att tänka: hur är det möjligt?

Hejdå Puls & Träning. Vi ses om femtio år.

Idag var jag förbi och spanade in de två nya gymmen på Årsta torg. Först gick jag till Puls & Träning. Hos dem får jag rabatt via jobbet. Allt såg bra ut där. Roddmaskin. Träningscyklar. Löpband. Dips-ställning. Räcke för chins. Kettlebells. Rent och fräscht! Men någonting saknades...

Det låg en olympisk skivstång golvet. Det fanns inget rack för den. Mycket ensam såg den ut att vara. Så kan det väl ändå inte vara meningen att det skall vara, tänkte jag. Jag frågade tjejen som jobbade där: "Kommer ni att köpa in ett rack till skivstången?" Hon: "Nej. Många har frågat, men det ingår i vårt koncept att inte ha något sådant. På grund av skaderisken och sådär." Så jag sa: "Så det ska inte gå att köra bänkpress eller knäböj med fri skivstång?" Hon ba: "Nej."

Alltså jag var såhär: LOOOOL?!?!?!?!?! Men jag sa såhär: "Vad risigt!" Hon ba: "Ja."

????????????????????????

Deras koncept är alltså att omöjliggöra två av de tre mest grundläggande styrkeövningarna.

Efter det gick jag till Flex gym men jag orkar inte skriva nåt om det nu för jag blir bara helt jävla dränerad av dumheten hos Puls & Träning jag hade liksom tänkt köpa gymkort där de öppnar fem på morgonen och allt var perfekt sen blev allt skit..........

Brondell

Fick en fråga igår: "Vilken är din favoritrondell?" Skoja! Vem skulle bry sig? Men det finns en rondell i Tumba som jag får en bra känsla av.

Jag ser den rondellen från pendeltåget varje dag. Då tänker jag på Pontus. Vi åkte nämligen i den en gång. Pontus hälsade på mig i Årsta och vi var på väg för att se IBF Falun spela en försäsongsmatch.

Två av mina favoritaktiviteter är att se innebandy med Pontus och att åka bil med Pontus. Inte undra på att det blev en bra rondell.

Är det otryggt att gå otryckt?

Sitter på pendeln och tryckutjämnar. Råkade äta tre stora bitar sockerlängd precis innan jag gick från jobbet. Va för nöt som hade ställt fram frestande fika så olägligt? Vet inte.

En gång när jag hade öroninflammation sa läkaren åt mig att tryckutjämna. Jag provade det. Stod framför hallspegeln på Herrhagsvägen och grät för att det gjorde så ont. Såg på mig själv och tyckte synd om mig själv. Jag var ca åtta. Efter det tryckutjämnade jag inte på flera år.