Emil har börjat plocka ut sin föräldraledighet

"Robotar blir alltmer som människor"

Denna reklam kommer mycket ofta upp när jag surfar på dt.se. Jag förstår den verkligen inte. Tycker dock att den är väldigt rolig.

This one time, at Systemet...

Jag gav som vanligt leg när jag betalade på Systemet. En kille i min ålder stod i kassan. "Är du vattuman?", sa han. "Eller är det precis på gränsen?"

"Precis på gränsen", sa jag. "Jag är vattuman. Det slår om den 29:e". Jag insåg dock snabbt mitt misstag. Jag sa: "Den 19:e menar jag såklart! Den 29:e finns ju inte ens".

"Jodå. Vart fjärde år", sa han. Och det hade han ju rätt i.

Jag dricker för att det är gott...

Tänk ändå att kunna köpa precis det en vill ha från Systemet. Det är dagar som denna en drömde om när en släpade sig runt på uni.

Vad skulle då hända med Skånes flagga?

Den tanken att alla kanske ser alla färger helt olika gör mig helt snurrig. Tänk om röd är gul? Oj oj oj...

ÅF OFFSHORE SKITRACE

Har en molande tystnad i huvudet idag. Som utomhus innan åska. Inte en fågel säger ett pip. Alla undrar hur illa det kommer bli.

Igår läste jag typ tretti inlägg från 2010-2011. Då var jag rolig! Har länge tänkt att jag fortfarande är densamma men det är jag inte. Jag är mycket tråkigare nu.

Tråkigt när en inser sådant. Detta är inte något jag kan ändra heller. Om jag anstränger mig för att bli roligare så kommer jag bara bli just ansträngd. Antar att det bara e att chilla o softa o skriva o vänta på att "det" skall hända.

Ändå också kul att se att jag va så kul då.

Om detta torde vi enas

Ordflätor är slöseri med tid.

Ett bättre inlägg skrivet av den bästa

Varför har det blivit så populärt att beskriva något som "bättre"? Du lägger t.ex. upp en bild på dig själv i solsken, på instagram eller liknande, och skriver: "En bättre dag". 

Eller att alla hela tiden verkar vara med "de bästa"? Du lägger t.ex. upp en bild på dig själv och några kompisar i solsken, på instagram eller liknande, och skriver: "Hänger med de bästa".

Bägge företeelserna kan gott få sluta.

Kul "sketch"?

Kom på en kul "grej". Allt ska ju va trådlöst nu ju, asså typ allt ju! Typ liksom internet, telefoner, ljud osv... Ba som x-empel då ofc.

Tänk sen en trådlös tröja. Skittrendigt. Den finns inte ens!!!!!!! 

He. He.

Va e de ens å va kung över? En massa kryp?

Alltså... Den här filmen:



Hur kan de tillåtas göra så många Skorpionkungen-filmer? Jag var på premiären av första Skorpionkungenfilmen. I Falun. Det var jag och mitt lilla gäng. Mattis och Jesper alltså. Och en person till. En äldre man ett par rader framför. Det var allt. På premiären liksom!

Första filmen hade ju ändå något. The Rock var med. Han är ju jävla grym alltså. Det tyckte en redan då.

Några år senare, när jag och Mattis laddade hem Skorpionkungen 2, förstod jag att franchisen var körd. Den var helt värdelös. Till och med The Rock hade hoppat av.

Sedan dök Skorpionkungen 3 upp. Av någon anledning var Ron Perlman med i den. Han är väl ändå en jäkla oberäknelig kille? Jag vill så gärna tycka att han är bra. Jag älskar Hellboy-filmerna. Men varför är han med i så mycket skräp?

Jag måste erkänna att jag inte har sett Skorpionkungen 3. Att döma ut den som skräp tror jag dock inte är alldeles förhastat, men det finns ju en liten möjlighet att den är bra.

Med Skorpionkungen 4 tror jag inte att det finns ens en minimal möjlighet. Inte efter att ha sett trailern. Efter bara 2 sekunder är allt sabbat. De ska ju vara i öknen. Inte i nåt schweiziskt kloster! Och inte blir det bättre när Lou Ferrigno dyker upp och är precis så långsam som han ser ut att vara.

Eller är det där Lou? Han som säger "Get ready to die"? Svårt att känna igen stackaren när han inte är grön. Säkert är i alla fall att den repliken oftast innebär att inte en själ kommer dö i den scenen. Möjligtvis den som yttrat repliken.

Iaf: så himla tråkigt när de tar något som nästan är bra och förstör det totalt!

Ett exempel

Det är inte lätt att leva ett helt liv. Eller, är det det det är?

Jag borde kanske återuppliva min twittah ist?

Det var sista gången jag köper kläder on the line

Allvarligt. Jag beställer aldrig kläder över internet. Är så orolig för att de inte ska passa. Och det känns verkligen jobbigt att behöva skicka tillbaka sakerna. Tjafsa om pengar tillbaka osv.

Men den här gången kändes det säkert. Jag beställde två par av exakt samma byxa som jag alltid köper, i exakt den storleken jag alltid köper.

Passade byxorna? Nej. De var en decimeter för små i midjan.

Vad gör jag för fel?

Again with the beard...

Jag skulle aldrig kunna spela plågad polisman. Det går inte utan skäggstubb.

Alltså jag trodde jag skulle få skräckbeskedet ni kan ju fatta min rädsla huh!

Jag var precis hos tandläkaren. Det var åtta år sedan jag var där sist. På vägen dit frågade jag mig själv varför det var så länge sedan. Jag undrade också hur mycket det skulle komma att kosta. Eftersom jag aldrig tidigare har betalat för mig hos tandvården visste jag inte riktigt säkert om det verkligen är dyrt, eller om det bara är en vanligt förekommande fördom. Det skulle jag få svar på.

Hela besöket tog ca 25 minuter. Allt min tandläkare gjorde kändes superrutin. Det gick jättefort, all utrustning fanns redan där och inget gjorde ont.

"Vill du att jag ska ta bort tandstenen?", frågade hen.
"Ja. Eller inte vet jag. Är det bra?", sa jag.
"Ja. Det är inte bra att ha tandstenen kvar", sa hen.
"Jaha nä men då så. Gör det", sa jag.
"Det kostar extra bara, det är därför jag frågar", sa hen.

Det känns som om jag såg igenom deras system. Så länge som de får ett ja så är det ok, oavsett hur de har ställt frågan. Och om jag i den stunden vill veta hur mycket extra det kommer kosta, då får jag lov att fråga själv.

Det känns som ganska värdelös service? Varför inte bara ge kostnaden svart på vitt, i samband med att frågan ställs? Mycket märkligt förfarande.

Jag sa i alla fall ja till allt min tandläkare föreslog. Tänkte att hen borde ju veta bäst. Det blev borttagning av tandsten och fyllning av en tandgnisselrelaterad hålighet. Precis innan jag gick ut räknade hen fram kostnaden på sin dator. 330 kronor sa hen.

"Du har ju 600 kronor i ersättning från försäkringskassan".
"Vad billigt", sa och tänkte jag.

930 kronor lät i alla fall i mitt huvud som en rimlig kostnad för hela besöket. Men det var det inte. Hen hade glömt skriva in fyllningen av min hålighet. 1 155 kronor fick jag betala istället. Ett 25-minutersbesök kostade alltså 1 755 kronor.

Nu vet jag att det kommer dröja länge innan jag går tillbaka igen. Och att det inte handlar om några jävla fördomar. Det är helt enkelt bara jävla dyrt att gå till tandläkaren.

Jag fick i alla fall inget skräckbesked. Mina tänder var tydligen ovanligt fina.

"...så något måste du göra rätt", sa hen.

Åh dessa sverigedemokrater...

Samtidigt som en fick reda på att SD skulle vara tungan på vågen i omröstningen om huruvida SL-kortet skulle prishöjas eller ej så blev utgången i frågan totalt viss. De flesta bör vid det här laget veta att, bortsett från att invandrarna skall ut, SD inte har någon politik. De handlar bara utifrån att få så stort eget väljarstöd som möjligt, så att de i framtiden ska kunna spela ut sitt enda politiska kort och skicka ut invandrarna.

Så jävla barnsligt förutsägbart.

En lycka endast Apjesus kan ge

Den största glädje en person kan få uppleva måste vara att få visa Apjesus för någon som tidigare inte känt till "honom".

Banne mig

Jag tror att banan är bra för tänderna. Smaken skär inte mot tandkräm.

Det det det har varit en lång natt

Jag gick och la mig klockan 2100 igår. Kroppen lät mig bara sova till 2350. Också det igår.

Varför? Är det ljuset utifrån? Oftast när en inte kan sova är det för att en har mycket att tänka på. Om det nu är det det är så vet jag inte vad det är jag tänker på. Försökte döda hjärnan med lite Supernatural, men inte ens det funkade. Nu väntar jag bara på att första bussen till jobbet skall gå. Tre minuter över fem.

Smaka på det här förresten:
Säg att jag skulle ställa någon en fråga, såhär: "Vilken är huvudingrediensen i falafel?"
Någon skulle då svara: "Kikärter"
Då skulle jag säga: "Jaha" och sen:
"Är det det det är"

Kul mening va? "Är det det det är".

Kanske är det därför jag inte kan sova; Jag är så förbluffad över den meningen, och över att jag kom på den.

Älskar den här bilden och bildtexten från Aftonbladet

Bucket list

Dricka Starbucks under Engelska kanalen? Check!

Det klassiska skittänket

Jag längtar tillbaka till första juni år 2011. Då hade jag mycket bra framför mig. Sista sommaren på Kopparstaden. En rolig resa till Berlin. Osv. Nu jobbar jag hela somrarna. Och ska så göra för resten av livet.

Även om jag skulle veta då hur det skulle vara nu, så skulle jag tycka att det var ok. Jag tänker att då skulle jag i alla fall ha vett att faktiskt ta vara på allt bra som händer. Ni vet det gamla klassiska tänket som en alltid har; att en borde ha tagit vara på det ena eller det andra.

Det går ju inte att ta till vara. Hur fan gör en det? Sätta foto i en bok? Lev i nuet säger "folk". Hur ska en göra det då? När framtiden är det enda som kan hända...

Dawn breaks like a bull through the hall

"You got to hear this one song, it'll change your life I swear" Så säger Natalie Portmans karaktär Sam till Andrew Largeman, spelad av Zach Braff, i filmen Garden State. Andrew får låna Sams hörlurar. New Slang med The Shins är låten som mycket riktigt är början på en vändning i Andrews liv. Låten, och filmen, förändrade också mitt liv.

Plötsligt lyssnade jag på indiemusik. Jag började klä mig annorlunda. Smala jeans från Cheap Monday och tygskor från Converse. Äntligen kunde jag bygga upp en identitet utanför innebandyn. Och det var så dags.

Ett halvår senare började jag på högskolan. Jag visste fortfarande inte vem jag var eller vad jag ville, men det såg i alla fall ut som om jag gjorde det. Och om någon frågade mig vad för slags musik jag gillade så visste jag det. The Shins. Det fanns en trygghet i det.

Jag känner mig fortfarande ganska vilsen. Nu kanske mer än någonsin. I dag ska jag på intervju för ett nytt konsultuppdrag. Jag vet inte om jag vill ha det. Eller vad jag vill göra i framtiden. Och det är väl det, snarare än mina musikpreferenser, som de kommer att fråga om.

Vem ska förändra mitt liv den här gången? Kanske grabbarna i Supernatural? Ska jag bli spökjägare? Slåss mot demoner och vampyrer. Bo på motell. Lyssna på 80-talsrock. Skjuta först och fråga sen.

Kul!

De gör ju så gott de kan :(

Igår, efter att jag kommit till den ej så överraskande insikten att Resan till mörkret ännu inte utkommit som pocket, navigerade jag mig in på förlaget Coltsos Facebook-sida. Jag skrev en kommentar. Sedan en recension. Svar kom direkt!

Så här skrev jag på deras "wall":

Coltso fick två stjärnor av fem i betyg. Så här skrev jag i min recension:

Jag ångrade mig lite efter att jag skrivit recensionen. Den kändes väl taskig. Speciellt när den riktas mot ett företag som varumärkesskyddat frasen "Vi gör så gott vi kan".