Trevlig helg!

Imorgon firar jag fyra år på Scania.

Att bli äldre är inte direkt något en ser fram emot, nu när en lever ensam och allt. Jag har dessutom hört att skadorna börjar vid trettio. Idrottsskadorna alltså. Det ser jag verkligen inte fram emot.

Må mitt 2016 bli kanon nu. Ska satsa allt!

Alla mina pengar alltså. På vitaminer och mineraler.

Yeah I'm the shit!

Igår på kettlebell-passet tyckte instruktören att jag skulle ta tyngre klot. "Du är stor och stark", sa han. Han har rätt! Jag orkade med den tyngre vikten nästan hela passet. Och i lördags hade jag på 102,5 kg i bänkpress när jag och Pontus var och körde lite beach på Slättas gym. Så mycket har jag aldrig lyft. Det är sällan en vågar maxa upp på det viset när en är själv på gymmet, vilket jag allt som oftast är.

Nu kan jag inte blogga mer. Är på jobbet trots allt. 

Nobody knows what the future holds, it´s bad enough just getting old

Alla mina bästa stunder är ögonblick. En känsla som snabbt kommer och snabbt försvinner. En kort stund utan några problem.

Blipp.

Nu är ni vi

Blev helt matt klockan sex idag. Hade tänkt göra något men blev bara liggande på soffan. Under plagg och filtar med halsduk och mössa.

Efter två timmar hade jag samlat nog kraft för att koka te. När vattnet hade kokat var jag inte sugen längre. Blev istället jättesugen på Coca Cola. Det enda kolsyrade jag hade hemma var Russchian. Det går ju inte att dricka bara som det är.

Men det är annars min nya grej. Gin och Russchian. Jag tyckte länge illa om gin. Vändningen var en ginbar i Köpenhamn. Där lärde jag mig acceptera gin. Sen fick jag gin med Russchian av en tjej på en Tinderdejt i somras. Tack, sa jag. Gott, sa jag sen.

I Sverige dricker jag aldrig drinkar på krogen - med undantag för under Stockholmsveckan såklart. De svenska drinkpriserna är respektlösa.

Look back on my life and my life gone

Ibland byts livet ut bara "sådär". Poff! Plötsligt gör en bara nya saker. Och måste köpa nya saker.

Igår var jag på konsert själv. Det har jag aldrig varit förut. Major Lazer. Det var kul! Skönt att inte behöva "hålla koll" på nån som ska på toa och sen hitta tillbaka.

Iofs. Just igår hade det nog ändå inte varit ett problem. Det fanns ca 10 toa för alla 3 500 att dela på. Jag tittade in på herrarnas en gång. Där var bara damer. Jag fattar varför. Kön till damernas var typ hela lokalen lång. 

Diplo trampa mig rätt i huvudet när han sprang på publiken i sån zorbboll. Det var det näst närmaste jag kommit en internationellt känd artist. Det närmaste var när jag och Sanne stod precis tätt med First Aid Kit på gröna mellan Gullmarsplan och Skanstull.

Konserten var bra, men inte så bra som jag hade hoppats. En Red Bull-vodka kostade 175 kr.

Men vafan

Kristdemokraterna. Vilka jävla muppar...

Sökes: Modig! Finnes: Skraj.

I våras tipsade jag Carl Johan om att spela PT. Han hade precis köpt PS4 och behövde fylla sitt spelbibliotek. PT var ett demo för ett Silent Hill-spel som aldrig kom. Läskigt som attan. Det visste jag. Det visste inte Carl Johan.

Jag varnade honom innan men han verkade inte riktigt ta till sig. Han protesterade inte ens när jag släkte ner och  drog för gardinerna. Han tänkte nog: "Äh! Hur läskigt kan det vara?".

Han verkade heller inte särskilt brydd när vi spelade. Tyvärr missade han på något vis den första riktiga läskigheten. Blodiga fostret i handfatet tittade han knappt på. Men sen! När spöket kom fram bakom ryggen på honom och började skrika - då höll han på att dö. Till och med jag, som sett det två gånger innan, blev rädd.

Carl Johan gick direkt fram och slog av spelet. "Fy fan", sa han.

Jag vågar själv inte spela den typen av spel. Det är för läskigt. Men jag gillar att se på. Tyvärr har jag ingen som kan "spela åt mig" just nu. Carl Johan var min senaste försökskanin.

Jag har precis ätit lunch med Emma. Carl Johans fru. Och sen efter det såg jag en recension av ett nytt läskigt spel. Därför kom jag att tänka på detta.

A
B
C

Ett
Två
Tre

Om JAG har tur menar jag

Var på kettlebellpass på crossfitboxen idag. Det var svårt det med, precis som olympiska lyft. Men nu har jag i alla fall fått mina nya stabila skor. Eller fått och fått. De ligger på Årsta Spel och Tobak. Kvarvarande leveranssträcka är i alla fall helt upp till mig.

Kom precis nyss hem. Äter jordnötter till kvällsmål. Till middag åt jag tre cheeseburgare. Och en proteinshake! Det ska ju synas att en tränat. 

Mitt hem är så stökigt att det i stort sett är ostädbart. Kläder överallt. I förra veckan var det också en jättestor spindel inne på toaletten. Precis när jag kom in sprang den över golvet. In under badrumsvågen. Där inne satt den helt still och väntade på att anfalla. 

Jag tänkte först fånga den i burk och släppa ut den, men jag vågade inte komma så nära. Istället kastade jag fackförbundet Unionens tråkiga tidsskrift Kollega rätt i skallen på spindeln så den svimmade. Sen sög jag upp den i dammsugaren. Efter det hällde jag ut idealmakaroner på golvet och sög upp dem också. Som försäkring. Om det fanns något liv kvar i spindeln efter Kollega-attacken måste den i alla fall ha dött av det efterföljande makaronbombardemanget.

Här vilar äcklig spindeljävel. 

Levde i skräck.

Dog av makaron.

What would you do, if it all came back to you?

Vaknade en morgon och hade ett namn i huvudet. Marion Cotillard. Ingen aning om vart det kom ifrån. Visste inte ens att jag visste vem hon var. Eller, det visste jag inte. Vem hon var alltså. Men att hon fanns visste jag tydligen. 

Det är ett fint namn, men det låter lite som en häst.