Då återstår bara för mig att önska dig en härlig dag, Marcus!

En säljarkille från Sveriges Energi ringde mig. Trots att jag såg att det var ett säljsamtal så svarade jag. Jag gör så ibland.

Som vanligt när det gäller energibolag så ville han "ge" mig el till inköpspris. Som vanligt erbjöds jag marknadens billigaste alternativ. Trots detta tröttsamma blev jag inte irriterad. 

Trots att jag fick lov att säga nej fem gånger innan han gav sig så blev jag inte sur. Det gick inte. Han var så göteborgskt stereotypisk och sympatisk. Och så kallade han mig för Marcus hela tiden. Det kändes som om vi var kompisar.

Bonusmaterial:

Mitt i samtalet hörde jag hur andra säljare började tjoa och klappa i bakgrunden. Jag frågade vad det var. Han sa att det var en kollega som hade sålt. Jag fick upp otrevliga bilder i huvudet. Dryga ungar som tycker att pengar är allt. Lurade pensionärer som byter elavtal två gånger i veckan. 

Hans sista försök att övertala mig var att försöka tipsa om ett samarbete de har med Elgiganten. "Hur ofta handlar du på Elgiganten?", frågade han. "Aldrig", sa jag. "Jag hatar Elgiganten". "Då ska jag inte säga det jag hade tänkt säga", sa han.

Orelaterad superbonus:

Igår hade vi Scania-AW. Vi spelade Exit Game på Västerlånggatan 42. Det var väldigt kul. Därefter gick vi till Vapiano. Jag åt två pizzor och en panacotta. Blev inte mätt! 

I tisdags åt jag en jättestark sås hemma hos Emma och Carl Johan. Jag tog en bråkdel av en droppe på en bit paprika och lade på tungan. Trodde att jag skulle brinna upp. Men här är jag nu ändå. Still standing. Normal kroppstemperatur.