fredag 1 september 2017

Inte ens grisar kan käka sten

Igår gick jag och Per och Gustav ner till Scanias restaurang Granpark. Torsdag där betyder pannkaksdag. Pannkakor, glass och sylt ingår i lunchen. Folk blir som besatta! För att kompensera för pannkaksfolkfesten har Eurest, som är företaget bakom restaurangen, beslutat att huvudrätten på torsdagar alltid ska vara helt jävla sopusel. Så även igår.

Efter att ha ätit upp mina fem pannkakor med sylt och glass tog jag itu med en extremt vattnig "biffgryta". En sorglig syn och smak. Och pang! Jag bet rakt i en sten. Jag spottade ut den i en servett och lade vid sidan av. Gustav och Per såg ifrågasättande ut när jag fortsatte att äta. "Risken att jag ska ha fått en till sten är otroligt liten", sa jag. Men. Pang. Igen!

Jag kände mig dum och skyldig när jag kastade bort nära på en hel tallrik med "biffgryta" och ris. Stackars naturen. Stackars biffdjuren som har fått sätta livet till. Men jag ville inte bita i ytterligare en sten.

När jag gick i lågstadiet skulle Slättaskolan ta i med hårdhandskarna mot matsvinnet. En särskild vaktpost placerades ut vid sopstationen i matsalen och lärarna annonserade stolt att all den mat som kastades skulle bli grisföda. Detta tog skruv! Jag började kasta mer mat, eftersom jag ville att grisarna skulle få rejält.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar