Kommer ni ihåg skorna en hade på jumpan när en gick i lågstadiet? På den tiden då det inte bekom en att ha superfula vita uppblåsta skumgummidojor med massiv rågummisula och jättejättelånga skosnören som alltid gick upp. Du kunde köpa dem på typ B&W. Eller Robin Hood. Eller nåt annat storköpskoncept som inte längre finns.
Ibland ser jag de dojorna på stan. På gubbar. På tanter. På personer som under de senaste tjugo åren avverkat en total sträcka om ett mindre antal meter än vad en själv i lågstadieåldern gjorde under ett enda läsårs gymnastiklektioner.
I förra veckan upptäckte jag att mina knän och fötter har pensionerat sig. De vägrar ha skor från Vans eller Converse. De låter mig inte längre glida med kidsen. Jag är reducerad till sko med klack eller bekväma sneakers. Liksom tusen och åter tusen hipstersnubbar över trettio är jag alltså dömd att vanka i Nike eller New Balance på Hornstulls loppmarknap. För alltid köpa foodtruckmat och försöka få solplats på läktaren. Dricka kaffe. Generat titta bort när en tindertjej från förr går förbi. Kolla på kläder som inte är snygga, bara begagnade...
Med tiden blir stegen färre och tillslut sitter jag där med sneakers som varit nya i femton år. "Kommer ni ihåg när man inte fatta mode och hade såna New Balance på sig?", kommer någon att skriva i en blogg.
R.I.P.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar