It doesn't make me nervous, if anything I'm restless

Jag var på Popaganda i lördags. Den största succén jag kan rapportera om därifrån var att jag lyckades pissa i pissoar. Eller det var mer en bajamaja, fast för piss. Ett plasthus med plasttråg för piss.

Jag hade inget val. Kön till de vanliga bajamajorna var för lång. Typ tvåhundra pers.

Så där var jag. I ett litet bås. Två pissoarer fanns. En till höger, en till vänster. Bägge var tre mansbredder långa. Endast en mittenplats var ledig, och som alla vet är det sämsta möjliga utgångsläge för någon som helst inte pissar i pissoarer. 

Alltså. Det är inte det att jag har några problem med att ta fram "den". Ibland är det bara psykiskt omöjligt att pissa mitt bland folk.

Det hjälper att vara full. Såklart! Tyvärr var jag inte det i lördags. Men jag var jävligt pissnödig. Det blev den förlösande faktorn.

Redan innan First Aid Kits spelning var jag pissnödig. Men då hade vi så bra platser vid scenen. Jag väntade därför till efter konserten. Det gjorde alla andra också. Och därur sprang alltså händelseförloppet ovan.