Självupptagen häst

För en vecka sen var jag på prova på-dag på Folkuniversitetet. Provade på en kurs som heter nåt i stil med "Kom igång och skriv". Som jag förstod det är det en kurs där en ska hitta skrivglädjen. En kurs för de som tycker om att skriva, men känner att de ändå aldrig gör det. Som jag.

En av övningarna vi gjorde under prova på-tillfället var att vi på en viss tid skulle skriva så mycket vi kunde. Vi fick ett ord att börja med, och skulle pennan gå i ett till tiden var slut. Om en inte kom på något vettigt skulle en bara skriva "jag vet inte jag vet inte jag..." till dess att det släppte. För att simulera nån slags flow antar jag.

Ordet vi fick var häst. Jag skrev om hur svårt det är att rita en häst. Huvudet är lätt, men kroppen blir alltid konstig. Precis som när jag ska rita mänskliga cyklister. Huvudet är enkelt. Men när jag skall passa in den mänskliga kroppen till cykelns stela stålram slutar det i katastrof och omänskligt tillvridna ställningar.

Efter den testtimmen kunde jag i alla fall konstatera att jag oftast utgår från mig själv när jag skriver. Även när jag får skriva om vad som helst. Det kanske är en följd av att jag annars bara skriver här. Eller så är det en följd av att jag är självupptagen.

Jag ska inte gå kursen. Den kostade jättemycket. I vår ska jag dock utvärdera om igen.