Barn-Arne

Okej. Såhär va. Jag sitter på jobbet. Just nu! Jag sitter alltså på jobbet. För en minut sedan åt jag en banan. När jag hade ätit klart satt jag en stund och sög på mina kinder. Jag tittade på några grafer och sög på mina kinder. Plötsligt kippade jag efter luft. En snabb inandning. Och då! Det smakade bananlack i munnen.

Det var som om hela min världsbild plötsligt raserades. Jag som alltid har hatat på bananlack, alltid sagt till alla att det inte finns ett spår av banansmak i bananlack. Så fel jag har haft. Vilken idiot jag har varit. Jag vill härmed säga förlåt till uppfinnaren av bananlack. Förlåt.

Eftersom Polen är tandläkarkonstens hemland kommer här också en ursäkt på Polska:

Przepraszam, że powiedziałem, że lakier ścieżka nie smakuje banany.

Ha ha. "Banany".