Mer vikgubbar

På tal om det negativa med tekniska framsteg. Det måste vara så himla tråkigt för barn att följa med sina föräldrar till jobbet idag. Såklart var det tråkigt redan när jag var liten, men då fanns en förmildrande omständighet: datorer. Vi hade ingen dator hemma. Alla jobb hade datorer. Det var spännande!

På "min tid" tänkte en aldrig på prestanda. En data var en data. Alla datorerna klarade dåtidens spel. Jag brukade ta med en cd-rom med spelet MER innebandy. Även om en unge idag skulle ta med Fallout 4 så skulle det liksom inte gå att installera. Än mindre att spela. Ungen skulle få nöja sig med de redan installerade spelen. I allra bästa fall innebär det 3D Pinball Space Cadet och undantaget min vän Jesper Carlsson finns det ca ingen som kan underhållas av det spelet i mer än en timme. 

En gång när pappa jobbade på Järnet var jag med honom på jobbet. Vi var i ett mörkt rum och ritade vikgubbar. Pappa hade en kaffekopp med en tecknad bild och en text på. Bilden föreställde ett barn med ett lurigt ansiktsuttryck som doppade en kanelbulle i en kaffekopp. "Tänk på vad du gör, jag tar efter fort", stod det. Än idag förstår jag inte budskapet.